När Gud målar världen i Fina Färger

då njuter jag.

Nu är en vacker tid. Luften är frisk, lite kall, och alla löven får en vacker röd-orange-gul ton. På vackrast möjliga sätt säger de:

adjö, vi drar! men ingen oro, vi kommer tillbaka!

Ett lite lätt charmigt adjö. En storslagen final!

Jag blir helt fångad av detta vackra. Naturen, Guds underverk, detta skådespel i repris, lika fantastisk varje gång (som Karl-Bertil Jonssons jul på julafton, fast ännu bättre)

Å jag vet av erfarenhet, att november, december, januari, februari, mars är homogent grå och sverige-regnigt tråkiga. Och att jag kommer bli trött. Men jag känner också att den här hösten kommer bli något alldeles extra. Jag har en ny kraft. Trons kraft. Den kraft som svek mig i våras, hela våren, är tillbaka med något alldeles nytt! Och jag ska sy, när jag hittat det där tyget som ska bli min klänning. Jag ska inreda min lägenhet. Jag känner att en förändring är nära, en förändring i mitt och förhoppningsvis även någon annans liv. En bit läggs för var dag i mitt livs pussel, och kanske kommer den där extra betydelsefulla biten snart. Jag väntar, på att DEN DÄR tetrisbiten ska komma, i rätt tid, falla på rätt plats och på ett sådär skönt sätt radera 4 rader strax innan Game Over, och lättnaden. Jag längtar, och tror att denna ska komma snart, ber om Guds ledning att visa mig vägen dit.



PS har bananflugemassaker i mitt kök nu. fångar massmassvis med små äckliga flugor med vinägen och diskmedel (bästa husmorstricket jag vet) och byter ut fällorna var tredje timme så länge jag är hemma och vaken, FÖR ATT DET ÄR FULLT! hur blev det så här? Tack Gode Gud att det fungerar. DS