Vi spränger bort berg, och fäller ner träd, för att bygga vägar där vi kan färdas i 110. Men vi färdas för fort för att finna upplevelsen.
Därför åker jag hellre på de krokiga, upplevelserika vägarna. Njuter av de söta smultronen vid vägkanten. Kommer ihåg att stanna till och se på utsikten.
De mest intressanta människor jag mött är de som inte lever sitt siv på ett bananskal, som färdas den krokiga vägen och upplever livet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar