Varför inte gå MIN väg?

Vissa dagar kan börja helt åt fel håll. Som den dan man just kommit iväg till jobbet när man kommer på att man glömt mobilen hemma så att man får vända om för att hämta den, och när det sedan börjat regna när man åter igen cyklar iväg till jobbet, och blåsa, mycket och åt fel håll, och när någon bestämt sig för att cykla i en tredjedels fart på cykelbanan och det är svårt att köra om, och när man letar igenom hela väskan för att hitta passerkortet för att sedan komma på att det inte ligger där utan i jackfickan.

Sådana dagar kan sluta helt underbart, som en fantastiskt rolig kväll på tonår, som med straffuno, som med singstar, som med rockband, som med en kul kamp mot Johan i Twister, som med härlig fantastisk andakt, som med fantastisk bön och gött samtal med Anna (tack! det var så skönt, tror inte att du läser detta men du lyser), som med fantastiskt fika, som med tonåringar som det riktigt känns att de redan längtar till nästa fredag redan innan de gått ut genom dörren. Det är vad som ger mig energi, lagom mycket för att räcka till nästa fredag. Längtar redan!